Min balklänning
Här är min balklänning jag köpte i Stockholm i dag. Den är den finaste jag vet i klädväg iallafall...det bästa är som ni ser är färgen...den är GRÖN :D tihi älskar verkligen min klänning ^^
Sträck på dig och lös problemen (lätt för mig att säga)
Hej hopp!
Sitter i min säng med datorn i knät och funderar. Pratade med en lärare idag som beslutade att jag borde gå till skolkuratorn de känns rätt bra men ändå inte. Jag tycker inte om kuratorer eftersom jag bara haft dålig erfarenhet av dem. Får väl hoppas att den här är vettig.
Det känns rätt skönt att lärarna på min skola bryr sig verkligen om oss elever och finns där och stöttar oss genom den vardagen vi ändå lever i. Skolan är ju inte lätt direkt känner att jag snart stressar ihjäl mig och vill bara gå under jorden.
Men de är som dem säger de är bara att gilla läget och gå vidare med ett leende även om man gråter inombords och bara går sönder. Ska de vara så? Varför kan man bara inte få stanna en stund kolla runt och försöka förstå varför man mår dåligt, det är de jag försöker göra iallafall. Men de gick väl änna sådär med tanke på att det är skolkuratorn nästa, men vem har sagt att det är fel med att få lite hjälp ibland, eller?!
Borde egentligen städa men har verkligen ingen ork just nu vill bara lägga mig i min säng och inte vakna på ett par dagar. Det hade vart skönt men man måste leva för att lära sig leva. Livet är hårt och kallt ibland men underbart och varmt också de är som en berg-o-dalbana de går upp och då går de upp men ibland går de ner ordentligt också men de är bara att sträcka på ryggen se sig omkring, lösa problemen och gå vidare. Det kommer alltid finnas problem på din väg men de är bara att övervinna dem och du går ur dem starkare än innan.
Keep on dreaming
Millan
Sitter i min säng med datorn i knät och funderar. Pratade med en lärare idag som beslutade att jag borde gå till skolkuratorn de känns rätt bra men ändå inte. Jag tycker inte om kuratorer eftersom jag bara haft dålig erfarenhet av dem. Får väl hoppas att den här är vettig.
Det känns rätt skönt att lärarna på min skola bryr sig verkligen om oss elever och finns där och stöttar oss genom den vardagen vi ändå lever i. Skolan är ju inte lätt direkt känner att jag snart stressar ihjäl mig och vill bara gå under jorden.
Men de är som dem säger de är bara att gilla läget och gå vidare med ett leende även om man gråter inombords och bara går sönder. Ska de vara så? Varför kan man bara inte få stanna en stund kolla runt och försöka förstå varför man mår dåligt, det är de jag försöker göra iallafall. Men de gick väl änna sådär med tanke på att det är skolkuratorn nästa, men vem har sagt att det är fel med att få lite hjälp ibland, eller?!
Borde egentligen städa men har verkligen ingen ork just nu vill bara lägga mig i min säng och inte vakna på ett par dagar. Det hade vart skönt men man måste leva för att lära sig leva. Livet är hårt och kallt ibland men underbart och varmt också de är som en berg-o-dalbana de går upp och då går de upp men ibland går de ner ordentligt också men de är bara att sträcka på ryggen se sig omkring, lösa problemen och gå vidare. Det kommer alltid finnas problem på din väg men de är bara att övervinna dem och du går ur dem starkare än innan.
Keep on dreaming
Millan
"Gå inte förbi"
Hej hopp (igen)!
Kan inte sova så jag sitter i sängen med datorn i knät och lyssna på Peter Jöback. Just nu är de låten "Gå inte förbi" och de fick mig att tänka lite. Hur lätt är de inte att just bara gå förbi någon. Man går förbi och låtsas att man inte ser de som händer. Det är så mycket hemska saker som händer runt omkring oss men vi väljer att inte se dem sakerna. Det gör inte saken bätte nej tvärtom de kan vara de som gör att någon tar de slutliga beslutet och gör något väldigt dumt, inte alltid mot andra utan mot sig själv. Om man ser att någon mår dåligt varför inte bara kolla den personen i ögonen och le. De kan rädda ett liv eller rädda personen att på något sätt skada sig själv eller någon annan.
Jag säger inte att jag alltid gör detta, även jag går bara förbi vänder bort blicken utan att le. Jag försöker ändra på det för jag vill inte vara den sista anledningen som leder till något som skadar någon annan. Jag vill finnas där för alla som behöver hjälp men ibland känner jag att jag inte räcker till. Då försöker jag tänka "Det räcker nog om jag bara lyssnar när någon pratar" ibland är de det som behövs och har jag något vettigt att säga så säger jag de. Jag är inte den idealiska vännen men jag försöker iallafall vara en bra vän. Men nånstans känns de som jag misslyckas kan inte förklara vart men nånstans.
Jag säger inte nu att ni ska tycka synd om mig för jag känner att jag gör fel nånstans som vän inte alls. Det är bara så jag känner. Jag behöver bara komma på vart så jag kan ändra på det.
Men nu ska jag släcka ner och blunda och sedan drömma om kossor och cyklar.
Keep on dreaming
Millan
Kan inte sova så jag sitter i sängen med datorn i knät och lyssna på Peter Jöback. Just nu är de låten "Gå inte förbi" och de fick mig att tänka lite. Hur lätt är de inte att just bara gå förbi någon. Man går förbi och låtsas att man inte ser de som händer. Det är så mycket hemska saker som händer runt omkring oss men vi väljer att inte se dem sakerna. Det gör inte saken bätte nej tvärtom de kan vara de som gör att någon tar de slutliga beslutet och gör något väldigt dumt, inte alltid mot andra utan mot sig själv. Om man ser att någon mår dåligt varför inte bara kolla den personen i ögonen och le. De kan rädda ett liv eller rädda personen att på något sätt skada sig själv eller någon annan.
Jag säger inte att jag alltid gör detta, även jag går bara förbi vänder bort blicken utan att le. Jag försöker ändra på det för jag vill inte vara den sista anledningen som leder till något som skadar någon annan. Jag vill finnas där för alla som behöver hjälp men ibland känner jag att jag inte räcker till. Då försöker jag tänka "Det räcker nog om jag bara lyssnar när någon pratar" ibland är de det som behövs och har jag något vettigt att säga så säger jag de. Jag är inte den idealiska vännen men jag försöker iallafall vara en bra vän. Men nånstans känns de som jag misslyckas kan inte förklara vart men nånstans.
Jag säger inte nu att ni ska tycka synd om mig för jag känner att jag gör fel nånstans som vän inte alls. Det är bara så jag känner. Jag behöver bara komma på vart så jag kan ändra på det.
Men nu ska jag släcka ner och blunda och sedan drömma om kossor och cyklar.
Keep on dreaming
Millan
Natt och att hitta "Den rätta"
Hej hopp!
Ibland undrar jag om jag har ett typ handikapp. Att jag inte kan bli kär. Alla pratar om pirret i magen och hur man skiner upp så fort man ser Honom. Är jag konstig som aldrig känt så? Jag vet jag är konstig på många håll och kanter men de är sån jag är. Men är jag så konstig att jag inte kan bli kär? Innan gick jag runt och hoppades på att möta "Den rätta" men har nu gett upp hoppet om att han finns. På något sätt letar jag fortfarande och drömmer om att få träffa honom och ha verkligen någon som säger "Du är vacker" när man ser ut som ett vrak eller presenterar mig för sina vänner med en stolthet och lycka i sin röst. Finns han där ute eller är de bara bluff om att "Den rätta" finns? Vissa säger de vet du inte förrän du träffar honom. Men tänk om man aldrig träffar honom då går man runt och letar utan att hitta honom.
De verkar som alla runt omkring mig är kära eller förälskade i någon utom jag. Jag lovar de kommer sluta med att jag är den sista kvar när alla är gifta och har dem tre V:na (Villa, Volvo, Vovve) och lever med sina barn. Jag kommer bo i en röten lägenhet och de ända jag bor med är dammråttorna under min säng. Men man får väl se de positivt de med. Dammråttor är billiga i drift, jag slipper köra barnen till skolan och fritidsaktiviteter dessutom gör jag som jag vill och slipper kompromissa med någon annan.
De bästa när man drömmer om "Den rätta" blir han jobbig och störande så kan man bara tänka på nåt annat.
Det är som att typ ställa in honom i garderoben ett tag. Dessutom kan han vara precis som man vill, han gör de man vill
och han säger de man vill höra. De kan bli rätt enformigt men då är de bara att ändra på honom lite, hehe =P.
Keep on dreaming
Millan
Ibland undrar jag om jag har ett typ handikapp. Att jag inte kan bli kär. Alla pratar om pirret i magen och hur man skiner upp så fort man ser Honom. Är jag konstig som aldrig känt så? Jag vet jag är konstig på många håll och kanter men de är sån jag är. Men är jag så konstig att jag inte kan bli kär? Innan gick jag runt och hoppades på att möta "Den rätta" men har nu gett upp hoppet om att han finns. På något sätt letar jag fortfarande och drömmer om att få träffa honom och ha verkligen någon som säger "Du är vacker" när man ser ut som ett vrak eller presenterar mig för sina vänner med en stolthet och lycka i sin röst. Finns han där ute eller är de bara bluff om att "Den rätta" finns? Vissa säger de vet du inte förrän du träffar honom. Men tänk om man aldrig träffar honom då går man runt och letar utan att hitta honom.
De verkar som alla runt omkring mig är kära eller förälskade i någon utom jag. Jag lovar de kommer sluta med att jag är den sista kvar när alla är gifta och har dem tre V:na (Villa, Volvo, Vovve) och lever med sina barn. Jag kommer bo i en röten lägenhet och de ända jag bor med är dammråttorna under min säng. Men man får väl se de positivt de med. Dammråttor är billiga i drift, jag slipper köra barnen till skolan och fritidsaktiviteter dessutom gör jag som jag vill och slipper kompromissa med någon annan.
De bästa när man drömmer om "Den rätta" blir han jobbig och störande så kan man bara tänka på nåt annat.
Det är som att typ ställa in honom i garderoben ett tag. Dessutom kan han vara precis som man vill, han gör de man vill
och han säger de man vill höra. De kan bli rätt enformigt men då är de bara att ändra på honom lite, hehe =P.
Keep on dreaming
Millan
Hitta min soptipp...
Hej hopp!
Fick en väldigt klok kommentar från min far på mitt senaste inlägg att jag måste hitta min soptipp där jag kan tömma mig själv. Jag känner att denna veckan har jag redan börjat tömma mig och jag känner att en börda lättar från mina axlar. Visst ibland kan man få så kallade återfall så man bara vill gå under jorden men då har jag min familj och mina vänner där som stöttar mig.
Jag kan helt öppet säga att jag är stolt över min familj. Min pappa kommer ofta med väldigt kloka ideer och allt, farsan kan även vara väldigt rolig och ha lite saker för sig ibland men de kallas släktdrag xD. Min mamma är väldigt rolig hon med och smart bara hon vill, kan ofta sitta och ha kul med morsan. Sen kommer vi till min underbara syster. Visst vi kan ha våra fighter ibland men inte lika ofta längre som när vi delade rum. Nu har vi alltid roligt tillsammans och kan prata om allt. Sen resten av släkten är jätte bra också och jag är stolt att kunna säga att jag tillhör den släkten jag gör både pappas och mammas sida av släkten. Sen kan jag inte säga annat än att jag verkligen älskar mina efternamn och tänker aldrig ta bort något av dem. So too bad för den jag gifter mig med men jag behåller mina namn....vilka massa namn de blir på brevlådan xD
Så nu till hela min familj och min släkt kan jag säga tre ord och verkligen mena dem. Jag älskar er.
På återkommande
Millan
Fick en väldigt klok kommentar från min far på mitt senaste inlägg att jag måste hitta min soptipp där jag kan tömma mig själv. Jag känner att denna veckan har jag redan börjat tömma mig och jag känner att en börda lättar från mina axlar. Visst ibland kan man få så kallade återfall så man bara vill gå under jorden men då har jag min familj och mina vänner där som stöttar mig.
Jag kan helt öppet säga att jag är stolt över min familj. Min pappa kommer ofta med väldigt kloka ideer och allt, farsan kan även vara väldigt rolig och ha lite saker för sig ibland men de kallas släktdrag xD. Min mamma är väldigt rolig hon med och smart bara hon vill, kan ofta sitta och ha kul med morsan. Sen kommer vi till min underbara syster. Visst vi kan ha våra fighter ibland men inte lika ofta längre som när vi delade rum. Nu har vi alltid roligt tillsammans och kan prata om allt. Sen resten av släkten är jätte bra också och jag är stolt att kunna säga att jag tillhör den släkten jag gör både pappas och mammas sida av släkten. Sen kan jag inte säga annat än att jag verkligen älskar mina efternamn och tänker aldrig ta bort något av dem. So too bad för den jag gifter mig med men jag behåller mina namn....vilka massa namn de blir på brevlådan xD
Så nu till hela min familj och min släkt kan jag säga tre ord och verkligen mena dem. Jag älskar er.
På återkommande
Millan
Papperskorg
Hej hopp!
Sitter här i skolan och har håltimma...sådär lagom roligt. Ska in till sjukhuset sen efter skola och förhopppningsvis få opererat min tå...också sådär lagom roligt. Det är väl femte gången jag ska operara tån för de blir aldrig bra.
Går runt här i skolan som jag vore i någon slags trans. Det känns som jag inte är kontaktbar. Just nu vill jag bara gå under jorden på grund av allt som händer runt omkring. Men jag har kommit på jag måste ta tag i mitt liv och lösa det som tynger mig, jag kan inte må bra förrän jag löst det. Det är inte lätt att ta tag i allr men det är de ända jag kan göra för att må bra igen. Jag ber om förlåtelse om jag sårar någon på vägen. Känner att jag just nu måste fokusera på mig själv och hur jag mår. Låter kanske själviskt jag vet men det är så jag måste tänka nu. Förlåt igen.
Det är så mycket känslor som bubblar inom mig och det är inte mycket posetivt. Jag kan likna det med en papperskorg som fylls på med saker hela tiden utan att bli tömd. Saker slängs hela tiden i papperskorgen tills de rinner över. Det är så jag känner. Det rinner snart över för mig om jag inte tömer mig själv på alla känslor och tankar jag har.
På återkommande
Millan
Sitter här i skolan och har håltimma...sådär lagom roligt. Ska in till sjukhuset sen efter skola och förhopppningsvis få opererat min tå...också sådär lagom roligt. Det är väl femte gången jag ska operara tån för de blir aldrig bra.
Går runt här i skolan som jag vore i någon slags trans. Det känns som jag inte är kontaktbar. Just nu vill jag bara gå under jorden på grund av allt som händer runt omkring. Men jag har kommit på jag måste ta tag i mitt liv och lösa det som tynger mig, jag kan inte må bra förrän jag löst det. Det är inte lätt att ta tag i allr men det är de ända jag kan göra för att må bra igen. Jag ber om förlåtelse om jag sårar någon på vägen. Känner att jag just nu måste fokusera på mig själv och hur jag mår. Låter kanske själviskt jag vet men det är så jag måste tänka nu. Förlåt igen.
Det är så mycket känslor som bubblar inom mig och det är inte mycket posetivt. Jag kan likna det med en papperskorg som fylls på med saker hela tiden utan att bli tömd. Saker slängs hela tiden i papperskorgen tills de rinner över. Det är så jag känner. Det rinner snart över för mig om jag inte tömer mig själv på alla känslor och tankar jag har.
På återkommande
Millan
Ett skratt förlänger livet!
Hej hopp!
Idag var jag på "Solsting och sne'språng" med syrran och shit va man satt o flabba hel tiden xD. Dem är ju bara bäst. Dag-otto äger och han visar att man klara sig med bar 27 bokstäver i alfabetet den man klarar sig utan är R xD.
Har vart lite upp och ner denna veckan av olika anledningar. Både bra och dåligt faktiskt. Jag vet inte riktigt vad de är med mig men ena stunden mår jag jätte bra och flyger på moln och den andra så vill jag bara försvinna...inte dö bara försvinna till ett ställe där ingen kan hitta mig och jag får bara vara själv där ingen stör. Hemma när jag stänger in mig på rummet är de alltid någon som klampar in och vill något. Jag vill bara gråta och försvinna kan dem inte låta mig göra de. Det är så jag känner just nu och känner att jag behöver skriva om de.
De är som ett stygn av smärta så fort jag tänker eller hör något som pågår här hemma. Vill inte skriva vad som händer men de är de jag inte mår bra av. När jag tänker på de är då jag vill försvinna i värsta fall för evigt. Är jag ens värd att leva på denna jord jag kanske bara borde försvinna. Ibland undrar jag om någon kommer sakna mig eller om allt kommer flyta på som vanligt och alla bara går förbi. När jag känner så tar jag upp min mobil går in på inkorgen och läser några speciella sms som jag fått och känner att jag inte kanske är helt värdelös trots allt.
Skrev en liten dikt i natt när jag inte kunde sova:
När jag ser på stjärnorna tänker jag på dig
När jag tänker på dig saknar jag dig
När jag saknar dig vill jag ha dig här
När jag vill ha dig här vill jag att du håller om mig
När jag vill att du håller om mig vill jag att du säger att allt blir bra
När du säger att allt blir bra så tror jag på dig
När jag tror på dig så litar jag på dig
När jag litar på någon så gör jag verkligen de
Om du vet att jag litar på dig så vet du att du kan lita på mig
Jag sviker aldrig inte med flit
Om jag sviker dig förlåt mig
Om du förlåter mig så förlåter jag dig om du sviker mig
Jag vill inte svika någon eller bli sviken
Så om jag litar på dig så kan du lita på mig
Tja kanske inte den bästa men iallafall. De är liksom så jag funkar. Jag vet precis hur de är att bli sviken jag har blivit de många gånger. De sitter kvar som ett väldigt ömtåligt ärr på hjärtat och kan så lätt rivas upp igen. Rivs de upp igen blir de värre. Men om de inte rivs upp växer ärret sig starkare och starkare tills de inte går att rivas upp. Jag har ett ärr som rivs upp varje dag jag vaknar de kommer aldrig att läka. Om jag inte plötsligt vaknar upp en dag och allt var som förut men de kommer aldrig hända. Tiden kommer inte gå tillbaka 6 år och fixa de som behöver fixas för att jag ska må bra de kommer inte hända. Men se på mig nu starkare än innan men ändå så skadad inuti. De jag lär mig bättre dag för dag är hur jag ska hantera de. Jag intalar mig själv de är så här livet är take it or leave it.
Sånt är livet inget att göra åt så när jag hör någon säga "Ett skratt förlänger livet" kollar jag på den människan och ler och tänker "De gör de och ett skratt kan läka alla sår".
På återkommande
Millan
Idag var jag på "Solsting och sne'språng" med syrran och shit va man satt o flabba hel tiden xD. Dem är ju bara bäst. Dag-otto äger och han visar att man klara sig med bar 27 bokstäver i alfabetet den man klarar sig utan är R xD.
Har vart lite upp och ner denna veckan av olika anledningar. Både bra och dåligt faktiskt. Jag vet inte riktigt vad de är med mig men ena stunden mår jag jätte bra och flyger på moln och den andra så vill jag bara försvinna...inte dö bara försvinna till ett ställe där ingen kan hitta mig och jag får bara vara själv där ingen stör. Hemma när jag stänger in mig på rummet är de alltid någon som klampar in och vill något. Jag vill bara gråta och försvinna kan dem inte låta mig göra de. Det är så jag känner just nu och känner att jag behöver skriva om de.
De är som ett stygn av smärta så fort jag tänker eller hör något som pågår här hemma. Vill inte skriva vad som händer men de är de jag inte mår bra av. När jag tänker på de är då jag vill försvinna i värsta fall för evigt. Är jag ens värd att leva på denna jord jag kanske bara borde försvinna. Ibland undrar jag om någon kommer sakna mig eller om allt kommer flyta på som vanligt och alla bara går förbi. När jag känner så tar jag upp min mobil går in på inkorgen och läser några speciella sms som jag fått och känner att jag inte kanske är helt värdelös trots allt.
Skrev en liten dikt i natt när jag inte kunde sova:
När jag ser på stjärnorna tänker jag på dig
När jag tänker på dig saknar jag dig
När jag saknar dig vill jag ha dig här
När jag vill ha dig här vill jag att du håller om mig
När jag vill att du håller om mig vill jag att du säger att allt blir bra
När du säger att allt blir bra så tror jag på dig
När jag tror på dig så litar jag på dig
När jag litar på någon så gör jag verkligen de
Om du vet att jag litar på dig så vet du att du kan lita på mig
Jag sviker aldrig inte med flit
Om jag sviker dig förlåt mig
Om du förlåter mig så förlåter jag dig om du sviker mig
Jag vill inte svika någon eller bli sviken
Så om jag litar på dig så kan du lita på mig
Tja kanske inte den bästa men iallafall. De är liksom så jag funkar. Jag vet precis hur de är att bli sviken jag har blivit de många gånger. De sitter kvar som ett väldigt ömtåligt ärr på hjärtat och kan så lätt rivas upp igen. Rivs de upp igen blir de värre. Men om de inte rivs upp växer ärret sig starkare och starkare tills de inte går att rivas upp. Jag har ett ärr som rivs upp varje dag jag vaknar de kommer aldrig att läka. Om jag inte plötsligt vaknar upp en dag och allt var som förut men de kommer aldrig hända. Tiden kommer inte gå tillbaka 6 år och fixa de som behöver fixas för att jag ska må bra de kommer inte hända. Men se på mig nu starkare än innan men ändå så skadad inuti. De jag lär mig bättre dag för dag är hur jag ska hantera de. Jag intalar mig själv de är så här livet är take it or leave it.
Sånt är livet inget att göra åt så när jag hör någon säga "Ett skratt förlänger livet" kollar jag på den människan och ler och tänker "De gör de och ett skratt kan läka alla sår".
På återkommande
Millan
