Göteborg och känslor
Hej hopp!
Ett tag sen jag skrev men men annat har hänt så man har ju inte haft tid kanske. Men idag var man med Kvicken i Göteborg. Riktigt skoj xD. Köpte en jacka dessutom som jag har kollat på i veckor och bara väntat på att får lite pengar i fickan så man kunde köpa den också. Haha...nu har man då fått en ny position i gruppen...eller ny och ny... jag är här tönten i gänget xD och Kvick är nörden i mitten xD
Sen vill jag ursäkta att jag inte äter men kan inte äta utan att känna att jag mår illa så fort jag käkar... men jag lovar att jag ska börja käka igen...nån dag xD
Men övrigt då... Funderat mycket på känslor och hur dem påverkar oss. Har vart depp i flera veckor men nu nyligen vändes allt och jag mår mycket bättre allt flyter på som de ska och jag går runt och ler. De känns underbart att få le igen. Om man möter någon på gatan som ler för sig själv är de väl så att man undrar vad de är för konstigt med personen jag fattar inte varför. Varför kan man inte få gå runt för sig själv och bara le? De gör jag. Jag ler när jag är ensam. Jag mår bra och mår jag bra ler jag, inget konstigt med de...väl?
En sak vill jag bara säga innan jag avslutar och de är att ge ett stort tack till mina vänner Kvick, Jaffa, Frida och Leo för ni har hjälpt mig genom mycket och jag är väldigt tacksam för de, ni är dem bästa vänner jag någonsin kommer att få. Älskar er <3
På återkommande
Millan
Ett tag sen jag skrev men men annat har hänt så man har ju inte haft tid kanske. Men idag var man med Kvicken i Göteborg. Riktigt skoj xD. Köpte en jacka dessutom som jag har kollat på i veckor och bara väntat på att får lite pengar i fickan så man kunde köpa den också. Haha...nu har man då fått en ny position i gruppen...eller ny och ny... jag är här tönten i gänget xD och Kvick är nörden i mitten xD
Sen vill jag ursäkta att jag inte äter men kan inte äta utan att känna att jag mår illa så fort jag käkar... men jag lovar att jag ska börja käka igen...nån dag xD
Men övrigt då... Funderat mycket på känslor och hur dem påverkar oss. Har vart depp i flera veckor men nu nyligen vändes allt och jag mår mycket bättre allt flyter på som de ska och jag går runt och ler. De känns underbart att få le igen. Om man möter någon på gatan som ler för sig själv är de väl så att man undrar vad de är för konstigt med personen jag fattar inte varför. Varför kan man inte få gå runt för sig själv och bara le? De gör jag. Jag ler när jag är ensam. Jag mår bra och mår jag bra ler jag, inget konstigt med de...väl?
En sak vill jag bara säga innan jag avslutar och de är att ge ett stort tack till mina vänner Kvick, Jaffa, Frida och Leo för ni har hjälpt mig genom mycket och jag är väldigt tacksam för de, ni är dem bästa vänner jag någonsin kommer att få. Älskar er <3
På återkommande
Millan
Sömnlös natt igen
Hej hopp!
Är fortfarnde vaken och kan inte sova, sitter och kollar på tv. Klockan är snart två och man borde sova men jag kan inte. De är en känsla i magen som håller mig vaken. Jag vet inte vad de är. Men de känns konstigt. De är som en stor klump i magen som bara växer sig större och större. Som illamående men ändå inte riktigt. De känns som de är något stort som är på väg att hända men jag vet inte vad. De är läskigt när något som de här händer. Man bara känner en gnagande känsla att något kommer hända men man vet inte vad. Ibland är de sant men ibland är de bara inbillning. Men man vet inte förrän de händer egentligen.
Man kanske borde försöka att lägga huvudet mot kudden och blunda och se om man somnar. Men jag är så rädd att jag kommer drömma något jag inte vill. De är de som är läskigt med drömmar. Man kan inte kontrollera dem. Jag vet inte de kanske är de jag som bara är ett kontollfreak. Jag vet med mig att jag kanske är lite så att jag är rädd för att släppa kontrollen. Men just nu vill jag känna att jag har kontroll över mina drömmar för de är vissa saker jag inte vill drömma.
Japp, kände för att klaga av mig lite så här på natten. Men vad ska man göra när man inte kan sova? Känner ju inte riktigt för att ringa nån mitt i natten för att prata om ingenting egentligen. Liksom väcka andra för jag inte kan sova lite små elakt. Men iförsig så är jag ju ena halvan av helvetet (ett litet intern skämt). Nej men så elak e jag inte så jag ringer folk mitt i natten. Mohahah.
Men jag önskar alla en trevlig natt och sov så gott till alla er som sover, iförsig ni läser nog inte de här men man vet aldrig vad man kan göra i sömnen.
På återkommande
Millan
P.s Detta var tredje gången jag skrev D.s
Är fortfarnde vaken och kan inte sova, sitter och kollar på tv. Klockan är snart två och man borde sova men jag kan inte. De är en känsla i magen som håller mig vaken. Jag vet inte vad de är. Men de känns konstigt. De är som en stor klump i magen som bara växer sig större och större. Som illamående men ändå inte riktigt. De känns som de är något stort som är på väg att hända men jag vet inte vad. De är läskigt när något som de här händer. Man bara känner en gnagande känsla att något kommer hända men man vet inte vad. Ibland är de sant men ibland är de bara inbillning. Men man vet inte förrän de händer egentligen.
Man kanske borde försöka att lägga huvudet mot kudden och blunda och se om man somnar. Men jag är så rädd att jag kommer drömma något jag inte vill. De är de som är läskigt med drömmar. Man kan inte kontrollera dem. Jag vet inte de kanske är de jag som bara är ett kontollfreak. Jag vet med mig att jag kanske är lite så att jag är rädd för att släppa kontrollen. Men just nu vill jag känna att jag har kontroll över mina drömmar för de är vissa saker jag inte vill drömma.
Japp, kände för att klaga av mig lite så här på natten. Men vad ska man göra när man inte kan sova? Känner ju inte riktigt för att ringa nån mitt i natten för att prata om ingenting egentligen. Liksom väcka andra för jag inte kan sova lite små elakt. Men iförsig så är jag ju ena halvan av helvetet (ett litet intern skämt). Nej men så elak e jag inte så jag ringer folk mitt i natten. Mohahah.
Men jag önskar alla en trevlig natt och sov så gott till alla er som sover, iförsig ni läser nog inte de här men man vet aldrig vad man kan göra i sömnen.
På återkommande
Millan
P.s Detta var tredje gången jag skrev D.s
Stress
Hej hopp!
Ojojoj jag skriver idag igen...applåder tack. Idag har man inte gjort så mycket suttit hemma och slappat. De har vart rätt skönt faktiskt inte gjort någoting. Jag tror alla behöver en sådan dag minst en gång i vecka så man kan varva ner och slappna av. Vi människor är för stressade, de är inte konstigt de heller. Jag menar med jobb, skola, familj, förhållande och att se andra stressade människor gör ju att man själv känner sig stressad, de är inget enkelt samhälle vi lever i nu.
Ja imon är de praktik igen. Har hamnat på ett jätte bra ställe med jätte bra lärare och elver som är väldigt snälla. Har vart där i en vecka nu och de känns väldigt bra. De är lite läskigt faktiskt detta är mitt sista praktik tillfälle sen så är de skola igen. Sen den 5/6 2009 är de dags att ta studenten. Vad ska man göra sen? Även de är ju en stressfaktor. Jag är ju ganska säker på vad jag vill göra men när är ju en fråga också. Jag vill söka vidare till polishögskolan men inte direkt utan vill ha lite jobb erfarenhet innan. Så vill jag även flytta till England ett år för att jobba som Au pair, men de får man se om de ens händer. De är så mycket jag vill göra men vet inte om jag kommer hinna med allt.
Många säger "Ta de lungt de är långt kvar till studenten" men de är inte så långt kvar. Man borde väl inte stressa upp sig för de här men de är inte så enkelt att koppla bort sånt bara. Vissa kan ju bara koppla bort allt och inte känna sig stressade och jag måste säga jag avundas dem som kan de. Men de är väl något man borde kunna lära sig att göra. Tänk att få gå en vecka utan att känna sig stressad över huvudtaget, skulle inte de vara helt undebart. Tänk att lungt ta sig till skola/jobb utan att känna sig stressad och sen sitta där och kunna ta de lungt och känna jag har lång tid på mig att fixa de här så jag kan ta lite i taget, allting bara rullar på inget som ligger i vägen utan de är bara som en lång och lugn färd framåt. Bara en vecka tänk hur underbart de hade varit.
Nej, samhället är inte enkelt. Men sen är frågan, har de någonsin varit enkelt? Kommer de någonsin bli enkelt? Jag tror vi aldrig kommer få svaret på de. Men kanske, kanske kommer de bli bra så man kan känna att man inte behöver stressa med uppgifter. Så man slipper att någon kommer fram slänger en bunta med papper framför en och säger "De här ska vara klart imon" och sedan går dem där ifrån.
Men nu under praktiken kan jag se att barnen är stressade redan när dem är nio år. Jag kommer inte ihåg om jag var de men jag är ganska säker att jag inte var de. Men stressen kommer inte från skolan med läxor och sånt utan hemmifrån. Föräldrar som kanske tvingar barnen att börja i många aktiviteter utanför skolan. Vissa håller på med tre aktiviteter utanför skolan sen ska dem ju hinna med läxorna också. De är en av barnen som klagat på huvudvärk hela veckan. Jag hade bara huvudvärk när jag hade feber eller var sjuk, men detta är ren och skär stresshuvudvärk. Men jag kan ju inte göra så mycket mer än att tycka att de är synd och hoppas att när barnet blir äldre känner att de inte orkar med alla aktiviteter och slutar med en eller två aktiviteter.
På återkommande
Millan
Ojojoj jag skriver idag igen...applåder tack. Idag har man inte gjort så mycket suttit hemma och slappat. De har vart rätt skönt faktiskt inte gjort någoting. Jag tror alla behöver en sådan dag minst en gång i vecka så man kan varva ner och slappna av. Vi människor är för stressade, de är inte konstigt de heller. Jag menar med jobb, skola, familj, förhållande och att se andra stressade människor gör ju att man själv känner sig stressad, de är inget enkelt samhälle vi lever i nu.
Ja imon är de praktik igen. Har hamnat på ett jätte bra ställe med jätte bra lärare och elver som är väldigt snälla. Har vart där i en vecka nu och de känns väldigt bra. De är lite läskigt faktiskt detta är mitt sista praktik tillfälle sen så är de skola igen. Sen den 5/6 2009 är de dags att ta studenten. Vad ska man göra sen? Även de är ju en stressfaktor. Jag är ju ganska säker på vad jag vill göra men när är ju en fråga också. Jag vill söka vidare till polishögskolan men inte direkt utan vill ha lite jobb erfarenhet innan. Så vill jag även flytta till England ett år för att jobba som Au pair, men de får man se om de ens händer. De är så mycket jag vill göra men vet inte om jag kommer hinna med allt.
Många säger "Ta de lungt de är långt kvar till studenten" men de är inte så långt kvar. Man borde väl inte stressa upp sig för de här men de är inte så enkelt att koppla bort sånt bara. Vissa kan ju bara koppla bort allt och inte känna sig stressade och jag måste säga jag avundas dem som kan de. Men de är väl något man borde kunna lära sig att göra. Tänk att få gå en vecka utan att känna sig stressad över huvudtaget, skulle inte de vara helt undebart. Tänk att lungt ta sig till skola/jobb utan att känna sig stressad och sen sitta där och kunna ta de lungt och känna jag har lång tid på mig att fixa de här så jag kan ta lite i taget, allting bara rullar på inget som ligger i vägen utan de är bara som en lång och lugn färd framåt. Bara en vecka tänk hur underbart de hade varit.
Nej, samhället är inte enkelt. Men sen är frågan, har de någonsin varit enkelt? Kommer de någonsin bli enkelt? Jag tror vi aldrig kommer få svaret på de. Men kanske, kanske kommer de bli bra så man kan känna att man inte behöver stressa med uppgifter. Så man slipper att någon kommer fram slänger en bunta med papper framför en och säger "De här ska vara klart imon" och sedan går dem där ifrån.
Men nu under praktiken kan jag se att barnen är stressade redan när dem är nio år. Jag kommer inte ihåg om jag var de men jag är ganska säker att jag inte var de. Men stressen kommer inte från skolan med läxor och sånt utan hemmifrån. Föräldrar som kanske tvingar barnen att börja i många aktiviteter utanför skolan. Vissa håller på med tre aktiviteter utanför skolan sen ska dem ju hinna med läxorna också. De är en av barnen som klagat på huvudvärk hela veckan. Jag hade bara huvudvärk när jag hade feber eller var sjuk, men detta är ren och skär stresshuvudvärk. Men jag kan ju inte göra så mycket mer än att tycka att de är synd och hoppas att när barnet blir äldre känner att de inte orkar med alla aktiviteter och slutar med en eller två aktiviteter.
På återkommande
Millan
Följer bara strömmen
Hej hopp!
Nu har även jag startat egen blogg. Imorse vaknade jag med en tanke och sa till mig själv "Ähh de kan ju inte skada att starta egen blogg eller?" Så idag, 20/9 2008, öppnade jag min egna blogg. Kände att detta kunde vara ett bra tillfälle att ventiler lite tankar och dylikt. Man får ju se hur detta går sen om jag kommer skriva mycket. För jag vet med mig själv att jag är kanske "lite" lat av mig men nu ska jag se till att ändra på detta.
Jag som brukar tjata om att inte följa strömmen och göra som alla andra, vad gör jag? Jag startar en blogg för många andra jag känner har gjort de, alltså följer jag strömmen. Men en gång är ingen gång säger man ju. Även om jag kanske följt strömmen innan så har jag inte gjort de medvetet alltså borde dem gångerna inte gillas.
Nu dök de upp en lite tanke i mitt huvud (Ja, innan någon säger nåt de lukta kanske lite bränt) de här med att man inte vågar var sig själv och våga visa sin unika sida, för alla är unika, varför vågar man inte visa de vem man är? Varför inte visa omvärlden att man är speciell? Istället låser man in sig själv i en bur djupt inuti sig själv och så låser man den buren tio gånger om med kodlås, tidlås och allal lås som finns för att inte släppa ut de. Varför går man inte istället ut i världen och säger "Hej de här är jag och jag är unik och stolt över att vara jag"? Alla kan, jag upprepar, ALLA kan släppa ut sitt riktiga jag från sitt fängelse djupt inuti sig själv och visa vem man är. De är då man får dem bästa vänner som är lik en själv (Utan att vara för lik) och man känner att dem här kommer alltid finnas där för mig och stötta mig och jag kommer göra desamma för dem. Jag lovar att alla är unika och alla är speciella varför inte visa de? Jag tror jag lyckas ganska bra med att visa vem jag är, och de har belönat mig med dem bästa av vänner man kan få.
Jag är stolt över att vara jag. Kom igen alla pojkar och flickor i alla åldrar visa vilka ni är och visa att ni är stolta. Gör inget för att alla andra gör de. (Jag vet själv att jag själv gjorde de när jag startade denna blogg men som jag sagt innan en gång är ingen gång) Hur många mår inte dåligt för att dem gjorde nånting för att ens kompis gjorde de? De är många, jag brukade själv vara en av dem. Jag gjorde som alla andra men jag trivdes inte med de. Jag kände att detta var inte jag. När jag började i gymnasiet fick jag en ny chans, en ny start att visa vem jag var. Nu mår jag bra för jag kan vara mig själv nu. De borde alla kunna vara. Här kommer en väldigt bra psalm in den heter "Du vet väl om att du är värdefull" för de är alla. De var lite jag kom och tänka på. Vilket jag tycker alla borde fundera på ibland. För de är viktigt.
Detta var allt för mig.
På återkommande
Millan
Nu har även jag startat egen blogg. Imorse vaknade jag med en tanke och sa till mig själv "Ähh de kan ju inte skada att starta egen blogg eller?" Så idag, 20/9 2008, öppnade jag min egna blogg. Kände att detta kunde vara ett bra tillfälle att ventiler lite tankar och dylikt. Man får ju se hur detta går sen om jag kommer skriva mycket. För jag vet med mig själv att jag är kanske "lite" lat av mig men nu ska jag se till att ändra på detta.
Jag som brukar tjata om att inte följa strömmen och göra som alla andra, vad gör jag? Jag startar en blogg för många andra jag känner har gjort de, alltså följer jag strömmen. Men en gång är ingen gång säger man ju. Även om jag kanske följt strömmen innan så har jag inte gjort de medvetet alltså borde dem gångerna inte gillas.
Nu dök de upp en lite tanke i mitt huvud (Ja, innan någon säger nåt de lukta kanske lite bränt) de här med att man inte vågar var sig själv och våga visa sin unika sida, för alla är unika, varför vågar man inte visa de vem man är? Varför inte visa omvärlden att man är speciell? Istället låser man in sig själv i en bur djupt inuti sig själv och så låser man den buren tio gånger om med kodlås, tidlås och allal lås som finns för att inte släppa ut de. Varför går man inte istället ut i världen och säger "Hej de här är jag och jag är unik och stolt över att vara jag"? Alla kan, jag upprepar, ALLA kan släppa ut sitt riktiga jag från sitt fängelse djupt inuti sig själv och visa vem man är. De är då man får dem bästa vänner som är lik en själv (Utan att vara för lik) och man känner att dem här kommer alltid finnas där för mig och stötta mig och jag kommer göra desamma för dem. Jag lovar att alla är unika och alla är speciella varför inte visa de? Jag tror jag lyckas ganska bra med att visa vem jag är, och de har belönat mig med dem bästa av vänner man kan få.
Jag är stolt över att vara jag. Kom igen alla pojkar och flickor i alla åldrar visa vilka ni är och visa att ni är stolta. Gör inget för att alla andra gör de. (Jag vet själv att jag själv gjorde de när jag startade denna blogg men som jag sagt innan en gång är ingen gång) Hur många mår inte dåligt för att dem gjorde nånting för att ens kompis gjorde de? De är många, jag brukade själv vara en av dem. Jag gjorde som alla andra men jag trivdes inte med de. Jag kände att detta var inte jag. När jag började i gymnasiet fick jag en ny chans, en ny start att visa vem jag var. Nu mår jag bra för jag kan vara mig själv nu. De borde alla kunna vara. Här kommer en väldigt bra psalm in den heter "Du vet väl om att du är värdefull" för de är alla. De var lite jag kom och tänka på. Vilket jag tycker alla borde fundera på ibland. För de är viktigt.
Detta var allt för mig.
På återkommande
Millan
