Stress
Hej hopp!
Ojojoj jag skriver idag igen...applåder tack. Idag har man inte gjort så mycket suttit hemma och slappat. De har vart rätt skönt faktiskt inte gjort någoting. Jag tror alla behöver en sådan dag minst en gång i vecka så man kan varva ner och slappna av. Vi människor är för stressade, de är inte konstigt de heller. Jag menar med jobb, skola, familj, förhållande och att se andra stressade människor gör ju att man själv känner sig stressad, de är inget enkelt samhälle vi lever i nu.
Ja imon är de praktik igen. Har hamnat på ett jätte bra ställe med jätte bra lärare och elver som är väldigt snälla. Har vart där i en vecka nu och de känns väldigt bra. De är lite läskigt faktiskt detta är mitt sista praktik tillfälle sen så är de skola igen. Sen den 5/6 2009 är de dags att ta studenten. Vad ska man göra sen? Även de är ju en stressfaktor. Jag är ju ganska säker på vad jag vill göra men när är ju en fråga också. Jag vill söka vidare till polishögskolan men inte direkt utan vill ha lite jobb erfarenhet innan. Så vill jag även flytta till England ett år för att jobba som Au pair, men de får man se om de ens händer. De är så mycket jag vill göra men vet inte om jag kommer hinna med allt.
Många säger "Ta de lungt de är långt kvar till studenten" men de är inte så långt kvar. Man borde väl inte stressa upp sig för de här men de är inte så enkelt att koppla bort sånt bara. Vissa kan ju bara koppla bort allt och inte känna sig stressade och jag måste säga jag avundas dem som kan de. Men de är väl något man borde kunna lära sig att göra. Tänk att få gå en vecka utan att känna sig stressad över huvudtaget, skulle inte de vara helt undebart. Tänk att lungt ta sig till skola/jobb utan att känna sig stressad och sen sitta där och kunna ta de lungt och känna jag har lång tid på mig att fixa de här så jag kan ta lite i taget, allting bara rullar på inget som ligger i vägen utan de är bara som en lång och lugn färd framåt. Bara en vecka tänk hur underbart de hade varit.
Nej, samhället är inte enkelt. Men sen är frågan, har de någonsin varit enkelt? Kommer de någonsin bli enkelt? Jag tror vi aldrig kommer få svaret på de. Men kanske, kanske kommer de bli bra så man kan känna att man inte behöver stressa med uppgifter. Så man slipper att någon kommer fram slänger en bunta med papper framför en och säger "De här ska vara klart imon" och sedan går dem där ifrån.
Men nu under praktiken kan jag se att barnen är stressade redan när dem är nio år. Jag kommer inte ihåg om jag var de men jag är ganska säker att jag inte var de. Men stressen kommer inte från skolan med läxor och sånt utan hemmifrån. Föräldrar som kanske tvingar barnen att börja i många aktiviteter utanför skolan. Vissa håller på med tre aktiviteter utanför skolan sen ska dem ju hinna med läxorna också. De är en av barnen som klagat på huvudvärk hela veckan. Jag hade bara huvudvärk när jag hade feber eller var sjuk, men detta är ren och skär stresshuvudvärk. Men jag kan ju inte göra så mycket mer än att tycka att de är synd och hoppas att när barnet blir äldre känner att de inte orkar med alla aktiviteter och slutar med en eller två aktiviteter.
På återkommande
Millan
Ojojoj jag skriver idag igen...applåder tack. Idag har man inte gjort så mycket suttit hemma och slappat. De har vart rätt skönt faktiskt inte gjort någoting. Jag tror alla behöver en sådan dag minst en gång i vecka så man kan varva ner och slappna av. Vi människor är för stressade, de är inte konstigt de heller. Jag menar med jobb, skola, familj, förhållande och att se andra stressade människor gör ju att man själv känner sig stressad, de är inget enkelt samhälle vi lever i nu.
Ja imon är de praktik igen. Har hamnat på ett jätte bra ställe med jätte bra lärare och elver som är väldigt snälla. Har vart där i en vecka nu och de känns väldigt bra. De är lite läskigt faktiskt detta är mitt sista praktik tillfälle sen så är de skola igen. Sen den 5/6 2009 är de dags att ta studenten. Vad ska man göra sen? Även de är ju en stressfaktor. Jag är ju ganska säker på vad jag vill göra men när är ju en fråga också. Jag vill söka vidare till polishögskolan men inte direkt utan vill ha lite jobb erfarenhet innan. Så vill jag även flytta till England ett år för att jobba som Au pair, men de får man se om de ens händer. De är så mycket jag vill göra men vet inte om jag kommer hinna med allt.
Många säger "Ta de lungt de är långt kvar till studenten" men de är inte så långt kvar. Man borde väl inte stressa upp sig för de här men de är inte så enkelt att koppla bort sånt bara. Vissa kan ju bara koppla bort allt och inte känna sig stressade och jag måste säga jag avundas dem som kan de. Men de är väl något man borde kunna lära sig att göra. Tänk att få gå en vecka utan att känna sig stressad över huvudtaget, skulle inte de vara helt undebart. Tänk att lungt ta sig till skola/jobb utan att känna sig stressad och sen sitta där och kunna ta de lungt och känna jag har lång tid på mig att fixa de här så jag kan ta lite i taget, allting bara rullar på inget som ligger i vägen utan de är bara som en lång och lugn färd framåt. Bara en vecka tänk hur underbart de hade varit.
Nej, samhället är inte enkelt. Men sen är frågan, har de någonsin varit enkelt? Kommer de någonsin bli enkelt? Jag tror vi aldrig kommer få svaret på de. Men kanske, kanske kommer de bli bra så man kan känna att man inte behöver stressa med uppgifter. Så man slipper att någon kommer fram slänger en bunta med papper framför en och säger "De här ska vara klart imon" och sedan går dem där ifrån.
Men nu under praktiken kan jag se att barnen är stressade redan när dem är nio år. Jag kommer inte ihåg om jag var de men jag är ganska säker att jag inte var de. Men stressen kommer inte från skolan med läxor och sånt utan hemmifrån. Föräldrar som kanske tvingar barnen att börja i många aktiviteter utanför skolan. Vissa håller på med tre aktiviteter utanför skolan sen ska dem ju hinna med läxorna också. De är en av barnen som klagat på huvudvärk hela veckan. Jag hade bara huvudvärk när jag hade feber eller var sjuk, men detta är ren och skär stresshuvudvärk. Men jag kan ju inte göra så mycket mer än att tycka att de är synd och hoppas att när barnet blir äldre känner att de inte orkar med alla aktiviteter och slutar med en eller två aktiviteter.
På återkommande
Millan
Kommentarer
Trackback
