millan

Ja nu vet jag hur de känns också, jag menar stress men inte vilken stress som helst utan sån stress så man bara sitter och tårarna inte slutar rinna och man får problem med andningen och bara skakar. Satt så i en kvart sen fick jag tag i mobilen och smsa mamma som kom och fick mig lugn igen. Det var något av de värsta jag någonsin varit med om kändes som hela mitt liv gick under. Jag kunde inte fokusera blicken utan kollade runt omkring hela tiden. Det var hemskt rätt utsagt. Inget jag vill uppleva igen.

Det som stressar mig är skolan jag ligger efter som bara den och jag har svårt att komma ikapp. Dessutom har jag ett arbete i samhällen som går åt helvete rätt utsagt och ska in på måndag. Lycka till säger jag till mig själv. Om jag inte klarar detta arbete får jag IG i kursen säkert.

Så nu tillbaka till de underbara arbetet, ha en bra lördagskväll de kommer inte jag ha.
Millan